För precis ett år sen så var jag ganska nervös. Jag skulle till sjukhuset här i staden och göra ultraljud. På vägen till sjukhuset så pratade jag och Tim om vad vi trodde det skulle bli, tjej eller kille. Jag var helt säker på att det var en liten tjej. Tim trodde också på en tjej men han hoppades så mycket på att det skulle bli en kille.
Inne på sjukhuset var jag jättenervös och det känndes som vi fick vänta jättelänge på att få komma in. Jag börja tänka att dem skulle se att det var något fel på barnet.
När vi äntligen kom in märker jag att Tim också är jättenervös, att han beter sig konstigt.
Direkt när vi såg det lilla barnet där inne börja vi nästan att gråta, då fattade vi nog helt att det var något där inne.
Barnmorskan började med att säga att det var en där innne. Hon kollar, mäter och säger till till slut att allt ser bra ut. Då blev jag glad, det känndes bra och det kändes konstigt att det jag såg på den lilla tvn var inne i min mage.
Hon frågade om vi ville veta könet och det ville vi ju! Så sa hon och visade att det var en liten kille. Då sa Tim "YES!" han blev så glad. Haha! Jag blev också jätteglad. Men det som vart viktigt var att allt såg bra ut!